Framtidens arbetsplats

Arbetsplatsen är i ständig och snabb utveckling. Det som var självklart för fem år sedan ifrågasätts och det som var en dröm är allas vardag. Så lämnar många det egna arbetsbordet och med stöd av teknik och nya överenskommelser utförs arbetet när och där det passar bäst. Platsens viktigaste uppgift blir mötet, utbytet, lärandet.

Här kan Du följa utvecklingen i omvärlden, ta del av andras erfarenheter och lära dig mer om framtidens arbetsplats. Hör gärna av Dig till info@hepicat.se med Dina egna erfarenheter och funderingar så tar vi tillsammans dialogen vidare!

Arbetsplats Vinnova 4

Arbetsplats Vinnova 3

Arbetsplats Vinnova 2

Arbetsplats Vinnova 1

Arbetsplats - Nordea

Vasakronan Gbg 3

Vasakronan Gbg 2

Arbetsplats - Noreda 1

 

Namnlöst8

Namnlöst4

Namnlöst3

Namnlöst2

Trädgårdskontor-Malmö

Arbetsplats Microsoft 4

Arbetsplats Microsoft 3

Arbetsplats Microsoft 2

Arbetsplats Microsoft 1

Arbetsplats - Vasakronan

Arbetsplats Vasakronan 2

Arbetsplats Vasakronan 3

Arbetsplats FK2

Arbetsplats FK3

Arbetsplats FK

Arbetsplats Täby by White 7

Arbetsplats Täby by White 3

2x12 tankar

Att förvalta en aktivitetsbaserad arbetsplats

Vad ska vi tänka på, nu när vi har skapat vår aktivitetsbaserade arbetsplats och ska övergå i en förvaltningsfas? Frågan kom från en kund som omsorgsfullt utvecklat, utvärderat och justerat, och även förstått att den verkliga möjligheten att framgångsrikt dra nytta av investeringen börjar när projektet avslutas. Så följer några tankar om detta.

Arbetsplats VasakronanPå Vasakronan är receptionisten även barrista – det ger ett bra kundmöte!

Den aktivitetsbaserade arbetsplatsens själva mening är att stödja det som faktiskt pågår en dag på jobbet. Det har i och för sig varit syftet med det s.k kontoret, sedan det uppstod som fenomen i Chicago i slutet på 1800-talet. Skillnaden är att dåtidens förutsägbara tillvaro ersatts med ständiga omställningar. Drivna av ökad konkurrens om krävande kunder, förväntningar på effektivt värdeskapande, krav på samarbete för helhetslösningar och teknik som minskar arbetes beroende av plats och tid.

Alltså ökar kraven på arbetsplatsens förmåga att stödja en ständigt förändrad tillvaro. Vilket åtminstone innebär att den inte  ska sätta käppar i hjulet för en effektiv arbetsdag. Vilket kan tyckas vara en låg ambitionsnivå, men som eliminerar mycket frustration och frigör oväntat mycket tid. Minskade onödiga förluster med fyra minuter i timmen bidrar med tolv dagar per år. Per person.

Utmaningen påverkar förvaltningen av arbetsplatsen på två sätt:Dels är förvaltningsorganisationens kunder, dvs brukarna av arbetsplatsen,  minst lika otåligt krävande som den omvärld de ska betjäna. Dels ska nya och skiftande behov hela tiden mötas med oförtruten utveckling av inredning, teknikstöd, arbetssätt och överenskommelser.

Så krävs förnyelse. Och måhända ett smärtsamt uppbrott från det s.k. vaktmästeriets stillsamma och tillbakadragna lugn. Samtidigt som en en fantastisk möjlighet öppnas att bidra till verksamhetens framgång! Utmaningen är att skapa bra förutsättningar för att mobilisera gemensam kraft och riktning. Att i verksamhetsstödet exempelvis utveckla kvaliteter som:

• Kundfokus – att alltid och enbart ha verksamhetens bästa för ögonen. Detta handlar förstås om kultur, ledar- och medarbetarskap, men också om utvecklade och praktiska rutiner för att alltid upprätthålla en hög servicenivå.

• Proaktivitet – att inte bara tillgodose brukarnas önskemål utan att ligga steget före. Vilket förutsätter en djupare förståelse av verksamhetens långsiktiga förutsättningar och funktionssätt.

• Samverkan – att etablera ett tydligt brukar- och beställarförhållande. Ett samarbete mellan organisation och verksamhet som kännetecknas av ömsesidighet, enkelhet, transparens och pålitlighet.

För att möta dessa höga krav behövs först och främst en kontinuerlig dialog på flera nivåer:

• Möjligheten att agera proaktivt underlättas av ett systematiskt utbyte med strategiska verksamma i organisationen och även av en representation i ledningen. Då vet förvaltningsorganisationen vilken framtid arbetsplatsen ska möta och kan agera effektivt.

• Den mer operativa utvecklingen sker med fördel i ett Husråd för samverkan mellan representanter för kärnverksamhetens olika delar, stödfunktioner som HR, kommunikation och IT, gärna under ordförandeskap av verksamhetsstöds ledning. Här dryftas kort- och långsiktiga utmaningar, här skapas samordnade strategier för utveckling av arbetsplats, teknikstöd och arbetssätt. Utmaningar och framstegen rapporteras kontinuerligt till GD eller VD.

• Medarbetarens vardagliga kontakter med serviceorganisationen ska förstås präglas av enkla och tydliga rutiner. En strategi kan vara ”En väg in”, vilket betyder att medarbetaren via servicetelefon, mail eller intranät beskriver sina behov, vilket tyvärr ofta innebär ett felmeddelande. Tricket är att därefter skapa en transparent process där kvittering av meddelandet, åtgärder och tider för dessa liksom eventuellt framåtskridande kan följas av alla inblandade parter. Vilket är görligt med konventionellt teknikstöd.

• Till denna formella struktur kan gott läggas ytterligare en strategi. ”Management by walking around” är sannerligen inte bara förbehållet chefer. I större arbetsplatser kan detta ske med våningsvärdar med ansvar för ett givet område. Att som medarbetare inom verksamhetsstöd vara på plats i medarbetarens vardag och skapa förtroendefulla relationer, ger de bästa möjligheterna att förstå vad som är på gång.

Verksamhetsstödet har sålunda avgörande betydelse för organisationens förmåga att skapa värde och nå framgång. Därför är det en smula förvånande – eller kanske inte – att frågorna inte alltid ges uppmärksamhet på ledningsnivå. Samtidigt finns mycket kunskap och erfarnhet att hämta. En väg in kan vara att besöka Ifma:s hemsida, länk, en förening där aktörer i branschen sedan decennier driver frågor om utveckling och professionalisering av Facilty managment.

/ TNB

Skojigt på kontor

Vikten av att röra på sig är allt mer uppenbar. Det gynnar hälsa och välbefinnande men även kreativitet och kvalitet enligt färska rön. Men det har vi ju känt till sedan länge! Så, seriöst, bygg in mobilitet i Din framgångsrika arbetsplats. Det är en på alla sätt lönsam investering!

/ TNB

 

Fungerar aktivitetsbaserad arbetsplats för alla?

Det finns olika sätt att beskriva konceptet aktivitetsbaserade arbetsplatser. Ett sätt är att utgå från individen och att inom en given yta ge varje medarbetare optimalt stöd. När behoven skiljer sig mellan olika roller, arbetsuppgifter och personligheter, erbjuder arbetsplatsen den variation som behövs. Som utbyte, egen koncentration, visualisering, avskildhet, konfidentiella möten. För att få plats med allt detta krävs ändå en uppoffring, att överge den egna arbetsplatsen och dela de gemensamma resurserna på bästa sätt. Från mig till oss. Oftast upplevt som värt besväret.

Arbetsplats - Kasta lossDags att kasta loss?

Ett annat sätt är att utgå från organisationens behov, fokusera på potentialen att stötta en framgångsrik verksamhet. Som att skapa kundvärde och ta bort onödiga hinder med stöd av genomtänkta processer och anpassade plats för dessa. Bejaka mångfald genom att erbjuda funktion och variation. Bidra till innovation i rum för oväntade möten. Stärka en kultur av gemensam tillit genom att erbjuda medarbetaren att fritt välja arbetssituation. Och framför allt: Uppmuntra var och en att dela, med sig, från mig till oss!

Variation och mobilitet är redan vardag för många som jobbar tillsammans med andra i olika konstellationer.  Som har kontroll över sitt arbetsliv och tillit till sin förmåga. Men så gäller frågan om det finns andra arbetssituationer och roller där ett bundet och enahanda arbete gör det svårare att nyttja den mångfunktionella arbetsplatsen.

Hur ser arbetsdagen exempelvis ut för en s.k handläggare som med stöd av dator och telefon ska hantera ett antal ärenden varje dag? Och som rent av är beroende av en omfattande pappershantering för att klara av jobbet. Medarbetare vars fysiska närvaro på arbetsplatsen dessutom noggrant registreras och där arbetsresultatet mäts på volym snarare än kvalitet.

Innebär aktivitetsbaserade arbetsplatser någon fördel, eller är avsaknaden av en egen plats en meningslös inskränkning för någon som i alla fall inte kan förflytta sig eller nyttja arbetsplatsens många möjligheter?

Ytterst beror svaret på  människosyn och vilken förväntan organisationen har på medarbetaren: Som en av många lydiga kuggar i ett väloljat maskineri eller som en initiativkraftig medskapare i ett större sammanhang. Som en arbetskraft vars förnöjsamma och stillsamma flit är viktigast eller en medarbetare vars kundnära erfarenheter bidrar till otålig och ständig utveckling. Och som därför ges uppmuntran och verktyg att vara en del av helheten.

Slutsatser kring den vettigaste strategin och mest lämpliga arbetsplatsen får dras av var och en. En sak är dock bra att hålla i minnet: Det är lätt att blanda ihop det som är önskvärt med det som är bekvämt. För med tillåtelse att välja måste följa ett mandat att fatta beslut, och med detta följer ett eget och gemensamt ansvar. Vilket kan leda till en svårartad torgskräck för den medarbetare som alltid suttit fast, och lika stor förvirring hos den ledare som tycker sig tappa kontrollen.

Men som det heter på norsk: ”Den som har begge beina på jorda står stille.” Och det har få organisationer råd med idag. Så det enkla svaret är väl… Ja!

/ TNB

Aktivitetsbaserad arbetsplats i politiken

Hur bör framtidens kontor gestaltas? Frågan har inte oväntat seglat upp som en av de viktigaste valfrågorna. Och det visar sig att alla partier gillar aktivitetsbaserade arbetsplatser! Nästan:

Arbetsplats - set me free

Det jäser i de djupa folklagren – Set me free!

  • Kristdemokraterna – För verklighetens folk – men är de så digitala?
  • Centern – En decentraliserad plats – för framgångsrik kärnverksamhet!
  • Folkpartiet – Ett lärande kontor – trots den uppenbara bristen på lydnad?
  • Moderaterna – En valfrihetsreform – eftersom just jag bestämmer min plats!
  • Miljöpartiet – Hållbart – delade resurser på mindre resurskrävande yta!
  • Socialdemokraterna – En jämlik arena – där rummet inte är en statusmarkör!
  • Vänsterpartiet – Utopin förverkligad – till var och en efter hens behov!
  • FI – Jämställdhet – och äntligen slutet på ett ängsligt patriarkalt ledarskap!

Nja inte riktigt alla:

  • Sverigedemokraterna – usch, allt var ju mycket bättre förr – nej till variation, mobilitet, kreativ mångfald, utbyte, tillit och annat läskigt!

/ TNB

 

Ingenmansland

Mats Tyrstrup är forskare på Handelshögskolan i Stockholm. En inspirerande föreläsning får mig att återigen reflektera över utmaningen att skapa goda helhetslösningar.

Att skapa värde innebär att sammanföra och integrera olika slag av resurser. Att bygga ett hus förutsätter exempelvis kunskap om arkitektur, konstruktioner och installationssystem men även ekonomi, juridik och projektledning. Produktionen kräver råvaror som förädlats till byggmaterial, transporter och skickliga byggnadsarbetare och hantverkare. Samma resonemang kan föras kring all kunskaps-, tjänste- eller varuproduktion. Som när det gäller att beivra brott eller att hantera den samlade omsorgen om en människa i behov av vård.

Arbetsplats - Berlinmuren

Fragment av en riven gränsmarkering

Av detta följer att det i varje större organisation förr eller senare uppstår ett behov av att fördela arbetsuppgifter. Att identifiera och avgränsa skilda kompetenser och ansvar hos individer och grupper. Erövra någon sorts överblick och hanterbarhet med stöd av en struktur. Och att benämna dessa pusselbitar, att klistra etiketter: Ekonomiavdelningen, produktionslinje 2, undersköterskorna, ledningsgruppen, projekt 2016.

Men priset för denna hanterbarhet är att vi, i samma ögonblick som vi formar en grupp, också skapar gränser till andra grupper. Du och jag. Vi och dom. Ett förhållande med avsevärda risker som brukar sammanfattas som – Ramla mellan stolarna. Eller med en annan möbelmetafor – Det där är inte mitt bord! Kort sagt mellanrum som ingen tar ansvar för. Ett ingenmansland.

Det finns otaliga exempel på detta. Hur en enkel förbättring tycks vara omöjlig att genomföra, bara för att den angår flera personer, organisationer eller som det heter i det offentliga, olika instanser. Som inte förmår prioritera och samordna sig. Samma svårighet uppstår även när en kanske lönsam möjlighet uppenbarar sig, som ligger lite vid sidan om, som inte omfattas av en enstaka verksamhetsbeskrivning, utan som förutsätter helhetssyn och inlevelse. Den hamnar under radarn när var och en är upptagen med sitt. Och så missar men en chans.

Denna fragmentisering har gått an, eller har rent av varit rationell, med industrisamhällets monopol och förutsägbarhet, där hierarkins tydliga struktur dessutom ökat på med en vertikal indelning med över- och underordning. Men nya tider stundar faktiskt, med en tjänste- och kunskapsproduktionen i en värld av ombytliga och krävande kunder som förväntar sig fungerande heltäckande helhetslösningar. Vilket förstås även gäller även om de kallas brukare, patienter, föredrar, medborgare, elever eller klienter.

Så blir frågorna många när det kommer till vilka slutsatser som ska dras av detta dilemma: Måste grupper som tidigare varit åtskilda integreras? Kräver helhetssyn ett upphävande av olikheter? Ska alla kulörer blandas till grått? Eller kan vi bejaka individers och gruppers särdrag, talanger och ansvarsområden och samtidigt hantera mellanrummen? Finns möjligheten att rent av nyttja dem som ett sorts ingenmansland, där vi inlevelsefullt, fria från förutfattade meningar och med stöd av olikheter kan skapa innovativa helhetslösningar, kanske redan innan behoven uppstår?

Och om det är möjligt, hur kan vi närma oss denna utmaning? Hur skapar vi samlande arenor i strukturer, system och grupper? Hur utvecklar vi ledar- och medarbetarskapet? Vilken kraft finns  i begrepp som kundfokus och värdeskapande processer? För att inte tala om det fysiska rummets möjligheter att påverka tankar, känslor och beteenden.

Fasligt mycket att fundera på och utforska under 2014!

/ TNB

Från nomad till nomad

Människan, homo sapiens, anses vara 170 tusen år gammal. Vi var jägare och samlare, nomader som valde plats efter årstidernas växlingar och bytesdjurens vandringar. Överlevnadsstrategierna gick i arv. Tillhörigheterna var få och den gemensamma tron på den magiska världens beskaffenhet förmedlades genom berättelsen, sången och bilden.

Arbetsplats Talangerna

De rastlösa talangerna

Det bofasta jordbrukssamhället förändrade villkoren. Vardagens erfarenheter kring att bruka jorden skapade fasta överenskommelser och rutiner. Det var en tillvaro där de flesta delade verklighetsbild och kompetens. De muntliga traditionerna växte sig starka. – Så här gör vi, för så har vi ju alltid gjort. Samexisterande på en begränsad yta krävde fasta regler för att upprätthålla en stabil ordning. Som Tio Guds Bud, med hänvisning till en högre makt som man gjorde bäst att inte utmana. Vilket för övrigt även gällde hustomten.

Industrisamhällets krav på effektiv styrning förstärkte behovet av rationalitet. Bondesamhällets gemensamma överenskommelse kring ansvar, ersattes av  ett samhälle präglat av över- och underordning. Å ena sidan de som dirigerar, direktören, och fördelar, disponenten, och å andra sidan de som utför de nödvändiga handgreppen, arbetaren. Så delades arbetslivet upp i små delar som skulle kombineras på fiffigast möjliga sätt. Specialiseringen ökade, individen tappade helhetsförståelsen och blev en kugge i maskineriet. Informationen portionerades sparsamt ut av de som ägde makten, för mycket kunskap hos var och en kunde leda till oönskade initiativ. Skrivna instruktionerna var det man hade att rätta sig efter, disciplin på arbetet upphöjdes till samhällsnorm vilket med hugg och slag inpräntades i folkskolan som ju hade att säkerställa dugligheten hos arbetskraften.

Med ett mer detaljreglerat samhälle föddes så den så kallade tjänstemannen som en självständig och självmedveten kategori. En administratör som med ord och siffror hade att hantera alltmer komplexa sammanhang. Vars uppgift var att skapa och vidmakthålla struktur och att styra informationsströmmar. Så blev information en handelsvara, hårdvaluta som gav makt i en hierarkiska system med byråkratiska labyrinter där den slipade hittade genvägar men där ingen riktigt förstod helheten. En tillvaro där en tydlig position i form av titel och fysisk arbetsplats blev allt viktigare för att markera nivån i organisationen. Kontoret med tjänsterum i varierande på rad var fött, en till synes självklar ordning mot vilken varje utvecklare av en framgångsrik arbetsplats idag måste ta spjärn.

För nu något är i görningen, få är riktigt tillfreds med kontoret som organisatorisk och rumslig ordning. Industrisamhällets kontrollbehov gestaltat som arbetsbord i prydliga rader börjar förlora sin mening i en värld där alltmer välutbildade, idérika och initiativkraftiga talanger rastlöst självorganiserar sig och oberoende av tid och rum väljer sina uppdrag och medarbetare som man har lust. Styrmedel som tradition och instruktion är oanvändbart för det mesta. Inte heller är en mödosamt strukturerad information tillräckligt uppdaterad eller relevant i snabba förlopp. Så blir istället gruppen och individens förmåga att skapa framgångsrika relationer ett verktyg både för att skapa gemensam kraft och riktning.

Så famlar vi efter de virtuella och fysiska rum och den gestalt som ska bidra med både struktur och inspiration, sammanhållning men även variation för individuella behov. Kanske ska vi ta begreppet projektnomad bokstavligt. Återvända till en mening i inledningen till denna text: ”Tillhörigheterna var få och den gemensamma tron på den magiska världens beskaffenhet förmedlades genom berättelsen, sången och bilden”

/ TNB

Klara besked

– Hur är det egentligen, vad säger forskningen? Vilket sorts kontor är bäst? Rum på rad, öppna kontor, och hur stora ska de vara då, eller är det där nya som kallas aktivitetsbaserade arbetsplatser som vi ska satsa på? Här måste vi få klara besked!

Frågor som dessa ställs då och då, med förhoppningen om att få ett enkelt recept att följa, en gång för alla. Medan den sorgliga sanningen som vanligt är att det inte finns några enkla generaliserbara svar. Vilket kanske är tur, för då måste vi ju själva skärpa blicken, reflektera och ta eget ansvar.

Arbetsplats lab

Jakten på den eviga sanningen

En del forskningsansatser görs ändå kring den arbetsplats som vi kallar kontor. Ofta handlar de om upplevd hälsa, som man kopplar till skilda rumsutformningar. Var mår vi bäst?

En sak kan man ana  – människor som arbetat självständigt i ett eget rum under lång tid föredrar ibland den autonomi som denna ordning innebär, särskilt i jämförelse med övergång till större ödsliga kontorslandskap.

Ibland men inte alltid, omständigheterna kan ju variera, vilket inte kan utläsas av de svepande kategorier som ofta används i forskningen – rum, öppet etc – men däremot av de uppföljningar som löpande görs i vår praktik. Och då nyanseras bilden, användbara och inte helt överraskande risk- och framgångsfaktorer framträder:

Som att otrivsel och ohälsa exempelvis ökar med brist på möjligheter att välja arbetssituation efter behov, dålig akustik och blaskig ljussättning, håglös gestaltning, hänsynslösa arbetskamrater, menlöst ledarskap och en process utan någon delaktighet. Samt ibland, vilket är en smula exotiskt för en betraktare, att den öppna arbetsplatsens likvärdighet kan innebära en rejält traumatisk statusförlust, särskilt i hierarkiska organisationer som överlevt i brist på yttre utmaningar.

Men så är det också tvärt om: Att öppenhet och valfrihet ökar utbytet och tillfredsställelsen av att i samhörighet åstadkomma bra resultat. Att möjligheten till vederkvickelse och återhämtning stärks av vackert gestaltade miljöer. Att kreativiteten växer i en lekfull och tillåtande atmosfär.

Så vet hen med uppgift att forma en bra arbetsmiljö ganska väl vad som ska till. Att inte bara hantera de välkända riskfaktorerna i den fysiska och psykosociala omgivningen utan även att kompromisslöst säkerställa friskfaktorerna. Och att göra det i en tillitsfull dialog med hela organisationen.

Så förbannat jobbigt, så utmanande, så ansvarsfullt, så väldigt intressant!

/ TNB

God organisation, god arkitektur

I kvalificerade organisationer nyttjas ofta begreppet KASAM. Det står för Känsla Av SAMmanhang och betecknar ett tillstånd som stöder hälsa och hållbar utveckling. Tre kriterier ska uppfyllas. Tillvaron ska vara begriplig, hanterbar och meningsfull.

Dettta kan innebära att var och en i organisationen ska förstå varför saker och ting sker, ska veta hur man ska handskas med problem och möjligheter och vara medskapande när det gäler att forma den gemensamma verkligheten. Mycket mycket uppfordrande om det tas på fullt allvar.

piranesiOnd arkitektur?

Kan detta vara ett sätt att närma sig begreppet arkitektur? Till och med god arkitektur, då till skillnad från ond. Kan vi påstå att meningen med arkitektens uppdrag är att skapa Kasam? Att åtminstonde bekämpa dess motsats: Förvirring, maktlöshet och alienation.

Det här sättet att resonera antyder att arkitektur har någon sorts dialog med användaren. Att arkitekturen inte finns, eller i alla fall inte är relevant, utan de upplevelser den skapar. Att betydelsen inte ligger i vad arkitekturen ÄR, utan vad den GÖR med människan. Och att arkitekten inte undslipper ansvaret för detta, utan tvärt om här har sin uppgift. Att med arkitekturen ge förutsättningarna för liv.

Och även om Kasam inte ensamt kan beskriva arkitekturens djupaste innebörd eller yttersta mening, kan tänkesättet i alla fall vara ett stöd i den vardagliga praktiken. Att de verktyg som arkitekturen förfogar över, som rumslig ordning, konstruktion, ljus och akustik, material och kulörer, i så fall ska förmedla en upplevelse av begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet. En checklista i tre punkter. Pröva själv! Eller ta en sväng på stan och gör ett test av det som redan är skapat.

TNB

Omvärld i förändring

Att utveckla den arbetsplats som ska möta både dagens och framtidens utmaningar kräver inte bara kunskap om nuvarande behov utan även förståelse för de omvärldsförändringar och trender omkring oss som påverkar arbetssätt och arbetsplats. Några aspekter att ta med i planeringsarbetet är dessa:

Almanacka-hej-då

Ingen vidare efterfrågan…

Ekonomi – Medborgarna ser sig själva allt mer som konsumenter med makt att välja och välja bort, vilket ökar de krav som ställs på leveransen samtidigt som betalningsviljan är begränsad.  Varje organisation måste därför ständigt utveckla förmågan att tillhandahålla rätt tjänster till rätt kostnad. Även om kostanden för arbetsplatsen bara är en fjärdedel av lönekostnaden så är ett effektivt lokalnyttjande en given utgångspunkt för planering av arbetsplatsen.

Miljömässig hållbarhet – Den globala uppvärmningen utmanar alla delar av det globala samfundet. Rapporter om klimateffekterna kommer allt tätare och får återverkningar på samhällsliv och ekonomi. Lösningen kan finnas i utvecklad teknik, men främst genom effektivare lokalanvändning och klimatsmarta överenskommelser och beteenden.

Attraktiv arbetsgivare – För att attrahera och behålla kvalificerade talanger och kompetenser krävs lyhördhet för att möta medarbetarnas skiftande behov. Som att exempelvis utnyttja de äldre och erfarna som specialister, kulturbärare och mentorer. Att stimulera och utveckla de unga talangerna genom att ta tillvara deras nyfikenhet, drömmar och andra erfarenheter. Att välkomna nya medlemmar från den globala byn och dra nytta av deras skiftande bakgrund och unika färdigheter.

Ny teknik – Den nya informations- och kommunikationstekniken har förändrat förutsättningarna för arbetets plats och tid. Allt fler rutinuppgifter digitaliseras och automatiseras. Många spenderar lika mycket tid i de virtuella rummen som i det så kallade verkliga livet i telefonprat, e-post, chat, samarbete på projektplatser och distansmöten. Och allt kan ske på vilken plats som helst när tangentbord, skärm, kamera och uppkoppling finns i de flesta stora och små apparater. Utvecklingen utmanar synen på arbetstid och arbetsplats men ger också medarbetare och grupper möjlighet valfrihet att forma sin arbetsdag på bästa sätt.

Hela människan – Oavsett verksamhet är varje organisation till sist beroende av de människor som verkar i organisationen, Inte bara som medarbetare utan även som biologiska varelser, med gemensamma behov. En hälsosam arbetsplats hanterar inte bara kända arbetsmiljörisker utan beaktar även senare tids forskning kring hjärna och kropp. För att fungera optimalt över tid behöver människan variation, en växling mellan arbetssituationer för exempelvis fokuserat arbete, dialog, eftertanke, lek och vila. Lika viktigt är den fysiska rörelsen, att sitta still mer en halvtimme är förknippat med konkreta hälsorisker. Så är utmaningen att bygga in valfrihet, variation och rörelse som en naturlig del av arbetsdagen.

Från arbetstid till arbetsliv – Att dessa förändringar påverkar arbetslivet, inifrån och utifrån, är självklart. När arbetet innebär ständig förnyelse i samverkan med kunder och kollegor, är det allt färre som bara går till en arbetsplats och stannar där under hela arbetsdagen. När alla måste hjälpas åt duger inte traditionella hierarkiers trögrörliga beslutsordningar, utan ersätts med processer och allt mer självstyrande grupper. När lösningarna kräver allt mer samarbete mellan olika kompetenser kan allt färre sitta instängda för sig själva och fundera, och fler behöver mötas i effektiva och kreativa dialoger. När utvecklingen drivs av allt fler ansvarstagande medarbetare måste ledarskapet bidra med gemensamt riktning och individuellt stöd.

/ TNB

Brev till arkitekterna

Ärade arkitektkollegor, ni med ansvar för den goda arkitekturen, antingen Ni arbetar med fysisk planering, byggnader, inredning, landskap eller någon annan aspekt av vårt yrke. Mina kunder behöver en smula hjälp, och nu vänder jag mig till Er.

Arbetsplats-härlighet

Arkitektur som… härlighet, längtan, löfte om en bättre värld. Vad upplever Du?

Det handlar om arbetsplatsens rum. Ofta det som kallats kontor, en plats som på många sätt speglar vår värld i förändring och dess ökade krav: Ökad produktivitet och kvalitet, ständig utveckling och lärande, större attraktion för unga och svårflörtade talanger. Som ska klaras till lägre kostnad och med ett långsiktigt hållbart nyttjande av miljö och människa.

Så vi prövar oss fram. Vässar rutiner och stärker kulturen. Utvecklar informationshanteringen. Jobbar med ledar- och medarbetarskapet. Och försöker hitta nya sätt att ordna arbetsplatsen. Från statiskt till flexibelt, från struktur till aktivitet, från eget till delat, från formellt till informellt.

Vi slutar att gestalta kontoret som fabrik för den lydiga arbetskraften och söker oss till andra miljöer i offentlighet och hem. Försöker låta avspända när vi presenterar det nya kontoret som en… lounge.  Och detta är utmärkt, men inte tillräckligt. För vi vet inte riktigt vad vi håller på med.

Ett sätt att få syn på detta är förstås att utforska motsatsen, hur kan den se ut? Och när jag frågar medarbetarna, vilket även för en arkitekt är bättre än att gissa, så är svaren påfallande lika.

Först och främst handlar det om brist på sammanhang. Att inte förstå vad som sker och varför, och inte heller veta hur jag ska ta mig an vardagens utmaningar. Den platsen beskrivs i termer som liknar de mest håglösa kontorslandskapen, som en sort enformighet i ett kontrastlös ljus. Sedan handlar svaren också om att var otrygg i ett större sammanhang, att inte kunna tänka färdigt en egen tanke, men inte heller kunna möta andra i ett livgivande samtal.

Och detta stöds av den forskning som finns, sådan den nu är, med alla oklarheter kring hur psykosocial och fysisk miljö samverkar.  En forskning som egendomligt nog enbart är inriktad på att beskriva risker vi redan känner till, och hur dessa kan minimeras. Som om förnyelse och utveckling bara handlar om att undvika gamla misstag, som om vi kunde backa in framtiden.

Och här kommer jag till mitt ärende. Jag är övertygad om att det vi kallar arkitektur, gör något konkret med människan, påverkar välbefinnande och beteenden. Men jag vet faktiskt inte riktigt hur sambanden ser ut, och jag hör sällan någon tala om det. Så frågan är enkel: Hur skapar vi den goda arbetsplatsen. Allt vad Du själv vill uppleva, så ska också Din Arkitektur ge andra. Typ.

Nu tror jag inte att sambanden mellan människa och miljö är enkla, men jag tänker mig att det finns en poäng med ett gemensamt utforskande och utbyte av erfarenheter mellan arkitektyrkets erfarna specialister.

Du som ritar kyrkor, vad vet Du om härligheten? Du som jobbar med landskapet utomhus, hur kan naturen ge oss tröst?  Du som jobbar med hållbarhet, hur återanvänder vi bäst det gamla? Du som jobbar med sjukhus, hur ser det helande rummet ut? Du som är specialist på butiker, hur skapar Du lust? Du som planerar staden, hur stöds det oväntade mötet? Du som ritar skolor, hur organiserar vi ett lärande samtal?

Och Du som ser Dina kollegor som konkurrenter, kan Du ändå välja att dela med Dig? Liksom Du som jobbar på våra arkitektskolor och lever med dessa frågor varje dag. Hoppas jag. Vi kan väl pröva att samtala och dela erfarenheter. Jag lovar att ordna allt det praktiska för alla som vill vara med.

/ TNB