Från projekt till process

Fortfarande finns det en och annan projektledare som tänker att: ”Oj vad skönt det ska bli när vi flyttat till vår nya arbetsplats, då är vi äntligen klara.”

Samtidigt vittnar allt fler om att det är först då som arbetet börjar: ”Vi har gissat och gissat i ett och ett halvt år, nu ser vi, äntligen, vad som är våra utmaningar och hur vi ska itu med dem”.

Vilket är att oupphörligt och i takt med tiden utveckla arbetssätt, tekniktjänster och arbetsplats. Det vi sammantaget kan kalla arbetsliv.

Vem äger nyckeln tillframtiden? Här inlåsta i vaktmästeriet.

Att leva i ständig utveckling utmanar både system och individ. Vi kan se det som att röra sig från ett läge till ett annat, och kalla det förändring. Och lägga avsevärd tankemöda och ansträngning på att organisera, genomföra och följa upp.

Och så riskerar vi att hamna i fällan. Att se utveckling som en serie avslutade och åtskilda projekt. Oftast för att tillfredsställa organisationens beslutsordningar som svårligen kan urskilja och hantera att… allt flyter.

Istället för att inse att verkligheten och konkurrenter springer ifrån rigida strukturer. Och då försöka rigga organisationen för gemensam initiativkraft och ständig utveckling. Tydliggöra mission, vision och mål att sikta mot, liksom att styra med stöd av värderingar, snarare än stelbenta regler.

Men, för att återvända till en vanligare verklighet och den projektledare som faktiskt längtar efter avslut. Som frågar sig: ”Hur kan vi göra för att redan från början etablera förståelse och förutsättningar för gemensam, ständig utveckling?”

En bra start kan vara att envist beskriva projektet som en förberedelse. Och förklara att flytten är själva starten på en kontinuerlig process. Eller rent av början på resten av vårt arbetsliv? Därmed ges medarbetare och ledare rimliga förväntningar på snabba resultat. Och projektet har fokus på den framtida förvaltningen.

Och här finns ju en del att fundera över. Som det uppenbara: Är tekniken och arbetsplatsen hållbar och anpassningsbar? Har vi organisation, kompetens och resurser att genomföra de större omställningarna?

Men även det mer svårfångade: Har vi förmåga att tillsammans förstå och hantera avvikande eller helt nya behov? Törs vi våga att pröva nytt och kanske misslyckas en smula? Kan vi skapa lust och utrymme i vardagen att gemensamt utveckla vårt arbetsliv? Vågar vi ge var och en ansvar och verktyg för små och snabba anpassningar?

Från projekt till process. Och lika mycket – från kontroll till tillit.

/ TNB

I länkarna nedan finns reflektioner kring olika aspekter av detta.

  • Utvecklingsförmåga Här
  • Att förvalta en aktivitetsbaserad arbetsplats Här
  • Förändring Här

 

 

 

Kommentarer inaktiverade.