Fungerar aktivitetsbaserad arbetsplats för alla?

Det finns olika sätt att beskriva konceptet aktivitetsbaserade arbetsplatser. Ett sätt är att utgå från individen och att inom en given yta ge varje medarbetare optimalt stöd. När behoven skiljer sig mellan olika roller, arbetsuppgifter och personligheter, erbjuder arbetsplatsen den variation som behövs. Som utbyte, egen koncentration, visualisering, avskildhet, konfidentiella möten. För att få plats med allt detta krävs ändå en uppoffring, att överge den egna arbetsplatsen och dela de gemensamma resurserna på bästa sätt. Från mig till oss. Oftast upplevt som värt besväret.

Arbetsplats - Kasta lossDags att kasta loss?

Ett annat sätt är att utgå från organisationens behov, fokusera på potentialen att stötta en framgångsrik verksamhet. Som att skapa kundvärde och ta bort onödiga hinder med stöd av genomtänkta processer och anpassade plats för dessa. Bejaka mångfald genom att erbjuda funktion och variation. Bidra till innovation i rum för oväntade möten. Stärka en kultur av gemensam tillit genom att erbjuda medarbetaren att fritt välja arbetssituation. Och framför allt: Uppmuntra var och en att dela, med sig, från mig till oss!

Variation och mobilitet är redan vardag för många som jobbar tillsammans med andra i olika konstellationer.  Som har kontroll över sitt arbetsliv och tillit till sin förmåga. Men så gäller frågan om det finns andra arbetssituationer och roller där ett bundet och enahanda arbete gör det svårare att nyttja den mångfunktionella arbetsplatsen.

Hur ser arbetsdagen exempelvis ut för en s.k handläggare som med stöd av dator och telefon ska hantera ett antal ärenden varje dag? Och som rent av är beroende av en omfattande pappershantering för att klara av jobbet. Medarbetare vars fysiska närvaro på arbetsplatsen dessutom noggrant registreras och där arbetsresultatet mäts på volym snarare än kvalitet.

Innebär aktivitetsbaserade arbetsplatser någon fördel, eller är avsaknaden av en egen plats en meningslös inskränkning för någon som i alla fall inte kan förflytta sig eller nyttja arbetsplatsens många möjligheter?

Ytterst beror svaret på  människosyn och vilken förväntan organisationen har på medarbetaren: Som en av många lydiga kuggar i ett väloljat maskineri eller som en initiativkraftig medskapare i ett större sammanhang. Som en arbetskraft vars förnöjsamma och stillsamma flit är viktigast eller en medarbetare vars kundnära erfarenheter bidrar till otålig och ständig utveckling. Och som därför ges uppmuntran och verktyg att vara en del av helheten.

Slutsatser kring den vettigaste strategin och mest lämpliga arbetsplatsen får dras av var och en. En sak är dock bra att hålla i minnet: Det är lätt att blanda ihop det som är önskvärt med det som är bekvämt. För med tillåtelse att välja måste följa ett mandat att fatta beslut, och med detta följer ett eget och gemensamt ansvar. Vilket kan leda till en svårartad torgskräck för den medarbetare som alltid suttit fast, och lika stor förvirring hos den ledare som tycker sig tappa kontrollen.

Men som det heter på norsk: ”Den som har begge beina på jorda står stille.” Och det har få organisationer råd med idag. Så det enkla svaret är väl… Ja!

/ TNB

Kommentarer inaktiverade.