Ingenmansland

Mats Tyrstrup är forskare på Handelshögskolan i Stockholm. En inspirerande föreläsning får mig att återigen reflektera över utmaningen att skapa goda helhetslösningar.

Att skapa värde innebär att sammanföra och integrera olika slag av resurser. Att bygga ett hus förutsätter exempelvis kunskap om arkitektur, konstruktioner och installationssystem men även ekonomi, juridik och projektledning. Produktionen kräver råvaror som förädlats till byggmaterial, transporter och skickliga byggnadsarbetare och hantverkare. Samma resonemang kan föras kring all kunskaps-, tjänste- eller varuproduktion. Som när det gäller att beivra brott eller att hantera den samlade omsorgen om en människa i behov av vård.

Arbetsplats - Berlinmuren

Fragment av en riven gränsmarkering

Av detta följer att det i varje större organisation förr eller senare uppstår ett behov av att fördela arbetsuppgifter. Att identifiera och avgränsa skilda kompetenser och ansvar hos individer och grupper. Erövra någon sorts överblick och hanterbarhet med stöd av en struktur. Och att benämna dessa pusselbitar, att klistra etiketter: Ekonomiavdelningen, produktionslinje 2, undersköterskorna, ledningsgruppen, projekt 2016.

Men priset för denna hanterbarhet är att vi, i samma ögonblick som vi formar en grupp, också skapar gränser till andra grupper. Du och jag. Vi och dom. Ett förhållande med avsevärda risker som brukar sammanfattas som – Ramla mellan stolarna. Eller med en annan möbelmetafor – Det där är inte mitt bord! Kort sagt mellanrum som ingen tar ansvar för. Ett ingenmansland.

Det finns otaliga exempel på detta. Hur en enkel förbättring tycks vara omöjlig att genomföra, bara för att den angår flera personer, organisationer eller som det heter i det offentliga, olika instanser. Som inte förmår prioritera och samordna sig. Samma svårighet uppstår även när en kanske lönsam möjlighet uppenbarar sig, som ligger lite vid sidan om, som inte omfattas av en enstaka verksamhetsbeskrivning, utan som förutsätter helhetssyn och inlevelse. Den hamnar under radarn när var och en är upptagen med sitt. Och så missar men en chans.

Denna fragmentisering har gått an, eller har rent av varit rationell, med industrisamhällets monopol och förutsägbarhet, där hierarkins tydliga struktur dessutom ökat på med en vertikal indelning med över- och underordning. Men nya tider stundar faktiskt, med en tjänste- och kunskapsproduktionen i en värld av ombytliga och krävande kunder som förväntar sig fungerande heltäckande helhetslösningar. Vilket förstås även gäller även om de kallas brukare, patienter, föredrar, medborgare, elever eller klienter.

Så blir frågorna många när det kommer till vilka slutsatser som ska dras av detta dilemma: Måste grupper som tidigare varit åtskilda integreras? Kräver helhetssyn ett upphävande av olikheter? Ska alla kulörer blandas till grått? Eller kan vi bejaka individers och gruppers särdrag, talanger och ansvarsområden och samtidigt hantera mellanrummen? Finns möjligheten att rent av nyttja dem som ett sorts ingenmansland, där vi inlevelsefullt, fria från förutfattade meningar och med stöd av olikheter kan skapa innovativa helhetslösningar, kanske redan innan behoven uppstår?

Och om det är möjligt, hur kan vi närma oss denna utmaning? Hur skapar vi samlande arenor i strukturer, system och grupper? Hur utvecklar vi ledar- och medarbetarskapet? Vilken kraft finns  i begrepp som kundfokus och värdeskapande processer? För att inte tala om det fysiska rummets möjligheter att påverka tankar, känslor och beteenden.

Fasligt mycket att fundera på och utforska under 2014!

/ TNB

Kommentarer inaktiverade.