Från nomad till nomad

Människan, homo sapiens, anses vara 170 tusen år gammal. Vi var jägare och samlare, nomader som valde plats efter årstidernas växlingar och bytesdjurens vandringar. Överlevnadsstrategierna gick i arv. Tillhörigheterna var få och den gemensamma tron på den magiska världens beskaffenhet förmedlades genom berättelsen, sången och bilden.

Arbetsplats Talangerna

De rastlösa talangerna

Det bofasta jordbrukssamhället förändrade villkoren. Vardagens erfarenheter kring att bruka jorden skapade fasta överenskommelser och rutiner. Det var en tillvaro där de flesta delade verklighetsbild och kompetens. De muntliga traditionerna växte sig starka. – Så här gör vi, för så har vi ju alltid gjort. Samexisterande på en begränsad yta krävde fasta regler för att upprätthålla en stabil ordning. Som Tio Guds Bud, med hänvisning till en högre makt som man gjorde bäst att inte utmana. Vilket för övrigt även gällde hustomten.

Industrisamhällets krav på effektiv styrning förstärkte behovet av rationalitet. Bondesamhällets gemensamma överenskommelse kring ansvar, ersattes av  ett samhälle präglat av över- och underordning. Å ena sidan de som dirigerar, direktören, och fördelar, disponenten, och å andra sidan de som utför de nödvändiga handgreppen, arbetaren. Så delades arbetslivet upp i små delar som skulle kombineras på fiffigast möjliga sätt. Specialiseringen ökade, individen tappade helhetsförståelsen och blev en kugge i maskineriet. Informationen portionerades sparsamt ut av de som ägde makten, för mycket kunskap hos var och en kunde leda till oönskade initiativ. Skrivna instruktionerna var det man hade att rätta sig efter, disciplin på arbetet upphöjdes till samhällsnorm vilket med hugg och slag inpräntades i folkskolan som ju hade att säkerställa dugligheten hos arbetskraften.

Med ett mer detaljreglerat samhälle föddes så den så kallade tjänstemannen som en självständig och självmedveten kategori. En administratör som med ord och siffror hade att hantera alltmer komplexa sammanhang. Vars uppgift var att skapa och vidmakthålla struktur och att styra informationsströmmar. Så blev information en handelsvara, hårdvaluta som gav makt i en hierarkiska system med byråkratiska labyrinter där den slipade hittade genvägar men där ingen riktigt förstod helheten. En tillvaro där en tydlig position i form av titel och fysisk arbetsplats blev allt viktigare för att markera nivån i organisationen. Kontoret med tjänsterum i varierande på rad var fött, en till synes självklar ordning mot vilken varje utvecklare av en framgångsrik arbetsplats idag måste ta spjärn.

För nu något är i görningen, få är riktigt tillfreds med kontoret som organisatorisk och rumslig ordning. Industrisamhällets kontrollbehov gestaltat som arbetsbord i prydliga rader börjar förlora sin mening i en värld där alltmer välutbildade, idérika och initiativkraftiga talanger rastlöst självorganiserar sig och oberoende av tid och rum väljer sina uppdrag och medarbetare som man har lust. Styrmedel som tradition och instruktion är oanvändbart för det mesta. Inte heller är en mödosamt strukturerad information tillräckligt uppdaterad eller relevant i snabba förlopp. Så blir istället gruppen och individens förmåga att skapa framgångsrika relationer ett verktyg både för att skapa gemensam kraft och riktning.

Så famlar vi efter de virtuella och fysiska rum och den gestalt som ska bidra med både struktur och inspiration, sammanhållning men även variation för individuella behov. Kanske ska vi ta begreppet projektnomad bokstavligt. Återvända till en mening i inledningen till denna text: ”Tillhörigheterna var få och den gemensamma tron på den magiska världens beskaffenhet förmedlades genom berättelsen, sången och bilden”

/ TNB

Kommentarer inaktiverade.