Brev till arkitekterna

Ärade arkitektkollegor, ni med ansvar för den goda arkitekturen, antingen Ni arbetar med fysisk planering, byggnader, inredning, landskap eller någon annan aspekt av vårt yrke. Mina kunder behöver en smula hjälp, och nu vänder jag mig till Er.

Arbetsplats-härlighet

Arkitektur som… härlighet, längtan, löfte om en bättre värld. Vad upplever Du?

Det handlar om arbetsplatsens rum. Ofta det som kallats kontor, en plats som på många sätt speglar vår värld i förändring och dess ökade krav: Ökad produktivitet och kvalitet, ständig utveckling och lärande, större attraktion för unga och svårflörtade talanger. Som ska klaras till lägre kostnad och med ett långsiktigt hållbart nyttjande av miljö och människa.

Så vi prövar oss fram. Vässar rutiner och stärker kulturen. Utvecklar informationshanteringen. Jobbar med ledar- och medarbetarskapet. Och försöker hitta nya sätt att ordna arbetsplatsen. Från statiskt till flexibelt, från struktur till aktivitet, från eget till delat, från formellt till informellt.

Vi slutar att gestalta kontoret som fabrik för den lydiga arbetskraften och söker oss till andra miljöer i offentlighet och hem. Försöker låta avspända när vi presenterar det nya kontoret som en… lounge.  Och detta är utmärkt, men inte tillräckligt. För vi vet inte riktigt vad vi håller på med.

Ett sätt att få syn på detta är förstås att utforska motsatsen, hur kan den se ut? Och när jag frågar medarbetarna, vilket även för en arkitekt är bättre än att gissa, så är svaren påfallande lika.

Först och främst handlar det om brist på sammanhang. Att inte förstå vad som sker och varför, och inte heller veta hur jag ska ta mig an vardagens utmaningar. Den platsen beskrivs i termer som liknar de mest håglösa kontorslandskapen, som en sort enformighet i ett kontrastlös ljus. Sedan handlar svaren också om att var otrygg i ett större sammanhang, att inte kunna tänka färdigt en egen tanke, men inte heller kunna möta andra i ett livgivande samtal.

Och detta stöds av den forskning som finns, sådan den nu är, med alla oklarheter kring hur psykosocial och fysisk miljö samverkar.  En forskning som egendomligt nog enbart är inriktad på att beskriva risker vi redan känner till, och hur dessa kan minimeras. Som om förnyelse och utveckling bara handlar om att undvika gamla misstag, som om vi kunde backa in framtiden.

Och här kommer jag till mitt ärende. Jag är övertygad om att det vi kallar arkitektur, gör något konkret med människan, påverkar välbefinnande och beteenden. Men jag vet faktiskt inte riktigt hur sambanden ser ut, och jag hör sällan någon tala om det. Så frågan är enkel: Hur skapar vi den goda arbetsplatsen. Allt vad Du själv vill uppleva, så ska också Din Arkitektur ge andra. Typ.

Nu tror jag inte att sambanden mellan människa och miljö är enkla, men jag tänker mig att det finns en poäng med ett gemensamt utforskande och utbyte av erfarenheter mellan arkitektyrkets erfarna specialister.

Du som ritar kyrkor, vad vet Du om härligheten? Du som jobbar med landskapet utomhus, hur kan naturen ge oss tröst?  Du som jobbar med hållbarhet, hur återanvänder vi bäst det gamla? Du som jobbar med sjukhus, hur ser det helande rummet ut? Du som är specialist på butiker, hur skapar Du lust? Du som planerar staden, hur stöds det oväntade mötet? Du som ritar skolor, hur organiserar vi ett lärande samtal?

Och Du som ser Dina kollegor som konkurrenter, kan Du ändå välja att dela med Dig? Liksom Du som jobbar på våra arkitektskolor och lever med dessa frågor varje dag. Hoppas jag. Vi kan väl pröva att samtala och dela erfarenheter. Jag lovar att ordna allt det praktiska för alla som vill vara med.

/ TNB

Kommentarer inaktiverade.