Inte tycka till

– Kära medarbetare. Vi ska nu starta en stor och ansvarsfull process med att tillsammans skapa en framgångsrik arbetsplats. Vägen ligger öppen, men ledningen har pekat ut riktningen. Ett viktigt beslut är att arbetsplatsen ska vara öppen för alla. Syftet är att bättre stödja utveckling, samverkan och lärande. Några av Er ser redan nu detta som en möjlighet, för andra är det en stor utmaning. Oavsett olika utgångspunkter behöver vi allas engagemang och erfarenhet för att lyckas!

På-språngYes we can!

Så kan det låta när en engagerad projektledning beskriver arbetet med att skapa en ny arbetsplats. Och frågan som kommer sig direkt är: – Jahaja men vad kan vi vara med att påverka, är inte allt bestämt? Och kanske: – Andra gånger när vi bjudits in att tala om hur vi vill ha det så har det i alla falla inte blivit så, och då känner man sig ju bara lurad.

Nu gäller det att vara omsorgsfull med orden. För om vi har uppdraget att utveckla en framgångsrik verksamhet så är ju inte frågan hur vi brukar jobba, och inte eller hur vi vill jobba. Utveckling av nya produkter kräver ju förutsättningslösa resonemang, noggrant funderande, skarpa analyser. Frågan är då hur vi bör jobba.

Och svaret vi söker måste vara ett antagande om en sorts sanning, inte ett mellanting mellan två ståndpunkter som ju definitionsmässigt aldrig kan vara en lösning: – Det är bra med höga hyllor för avskärmning! – Nej det är bra med låga hyllor för överblick! – Då tar vi halvhöga hyllor så får vi varken eller! Inget ställningstagande i sakfrågan, i bästa fall en sorts ångestdämpande kompromiss.

Och trots alla kloka resonemang så vet vi att när vi talar om framtiden så handlar det i bästa fall kvalificerade gissningar i en värld i ständig förändring. Mycket blir bra, en del måste ändras. Och då gäller det att se varje justering, inte som ett misslyckande, utan som en möjlighet till förbättring.

Det är inte så lätt det här, om man är tveksam, orolig eller renat av förbannad. Att se det som verkar som ett problem som ett villkor att förhålla sig till. Att göra det bästa av situationen, som tycks ändras hela tiden. Att stå ut med att sanningen är flyktig och att det gäller att pröva sig fram.  Att ta gemensamt ansvar för framtiden trots just den egna uppfattningen kanske inte vinner gehör. Att vägra vara offer och välja att vara medskapande trots allt

Och ändå är det så framgång skapas.

/ TNB

Kommentarer inaktiverade.